Emma Sundström

En annorlunda men alltjämt vacker vår. Världen är upp och ner och för första gången på ett årtionde blir min sommar utan konserter. Det som svider mest är ändå att inte få kramas med alla i familjen, det längtar jag efter mer än något annat just nu. Tur i tider som dessa att mitt hem är den bästa plats jag vet. Vi har dragit igång flera projekt här hemma som länge stått på att-göra-listan. Inget ont som inte har något gott med sig!

 

Vi inledde året med skridskoåkning tills snön kom och då hann vi knappt vänta på att sista flingan skulle landa innan ett skidspår var uppdraget. Lyckan var totalt och så gjorde vi inget annat än att åka skidor i några veckor tills våren bestämde sig för att komma tidigt. Vi hann med några dagars skridskoåkning igen innan isen blev mosig av plusgraderna. För första gången sen jag kan minnas är jag uppriktigt ledsen att vintern börjar ta slut, är inte riktigt färdig med den än. Det kommer säkert en vänding och lite mer snö innan det är färdigt men högsäsongen är definitvt slut. Sörjer en stund, plockar fram löparskorna istället nu när asfalten är bar och inser att alla tider har sin tjusning.